Kultur
Är du en femcel?
Tre ledtrådar: Lolita, Mitski och Rosamund Pikes monolog i ”Gone Girl”.
Sedan begreppet ”incel” (ofrivilligt celibat) blev ett av årets nyord i Sverige 2018 har den omdiskuterade subkulturen vuxit sig allt starkare i ökända internetforum där unga män tävlar i vem som kan hata kvinnor mest. I USA har det gått så pass långt att flera gärningsmän bakom de senaste årens masskjutningar har varit uttalade incels.
Men glöm de arga männen för en sekund. TikTok och Instagram har nämligen gett vind i seglet för en annan subgenre: ”Femcels”. Till skillnad från männen är dock den kvinnliga motsvarigheten mer intresserad av estetiken av ”toxic sadness” än sex.
Tidningen i-D förklarar:
”Taking its inspiration from incel culture (the term is a portmanteau of ‘female involuntary celibate’), the social media femcels of today use the term less as an indicator of how much sex they’re unable to have, and more as a way to express their personality traits that are perceived as pathetic or manipulative or toxic in some way. They do so unapologetically, romanticising these stereotypical ‘femcel’ traits in the process.”
Vad mer kännetecknar en femcel? i-D listar en rad starka indicier.
- Du gillar Lana Del Rey, Fiona Apple, Mitski, Hole, Melanie Martinez och MARINA.
- En av dina favoritböcker är Vladimir Nabokovs ”Lolita”.
- Du har gillar att beskrivas som manipulativ.
- Ditt sovrum ser ut så här (TikTok).
- Du älskar modetrenden ”cool-girl-gone-quasi-Catholic”.
- Du har en favoritsyrra i filmen ”Virgin Suicides” (troligen ”Lux” som spelas av Kirsten Dunst).
- Du kan alla repliker i Rosamund Pikes ”Cool girl”-monolog i filmen Gone Girl (se nedan).
Vill du veta mer? Då rekommenderar jag Kaitlyn Tiffanys text ”What Do Female Incels Really Want?” i The Atlantic och den här dokumentären på YouTube.
Bonustips: Missa inte den lysande texten ”The Women Who Built Grunge” på sajten Longreads där Lisa Whittington-Hills skriver att ”bands like L7 and Heavens to Betsy were instrumental to the birth of the grunge scene, but for decades were treated like novelties and sex objects. Thirty years later, it’s time to reassess their legacy.”
